Nynorskordboka
praktikk
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein praktikk | praktikken | praktikkar | praktikkane |
Opphav
frå mellomalderlatin; jamfør praktiskTyding og bruk
praktisk verksemd, framgangsmåte eller grep
- som etterledd i ord som
- kiropraktikk