Nynorskordboka
pla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum |
|---|---|---|---|
| å pla | plar | pla | har pla |
Opphav
norrønt plaga; av lågtysk plegenTyding og bruk
ha for vane;
Døme
- dei plar kome seint;
- han var bleikare enn han pla vere
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum |
|---|---|---|---|
| å pla | plar | pla | har pla |