Nynorskordboka
partikularisme
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein partikularisme | partikularismen | partikularismar | partikularismane |
Opphav
frå fransk; jamfør partikulærTyding og bruk
det å hevde eigne interesser på kostnad av omsyn til fellesskapen;
Døme
- vi ottast at vi går inn i ei tid med partikularisme