Nynorskordboka
paragon
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein paragon | paragonen | paragonar | paragonane |
Opphav
frå italiensk ‘mønster, samanlikning’; opphavleg frå greskTyding og bruk
nota der to eksemplar har same nummer, det eine nytta som kundekvittering, det andre til kassakontroll