Nynorskordboka
myrra
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein myrra | myrraen | myrraar | myrraane |
| myrraer | myrraene | ||
Opphav
frå latin, av gresk myrrha; av arabisk murr ‘bitter’Tyding og bruk
stivna saft frå borken på visse tropiske tre, brukt mellom anna til balsamering og røykjelse
Døme
- gull, røykjelse og myrra