Nynorskordboka
mungåt
substantiv inkjekjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| eit mungåt | mungåtet | mungåt | mungåta |
Opphav
norrønt mungát, av munr og gát ‘det ein får, føde, mat’; jamfør monTyding og bruk
om norrøne forhold: heimebryggja, innanlandsk øl