Nynorskordboka
makramé, makrame
substantiv hankjønn eller inkjekjønn
| kjønn | eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
| hankjønn | ein makrame | makrameen | makramear | makrameane |
| ein makramé | ||||
| makraméen | makraméar | makraméane | ||
| inkjekjønn | eit makrame | makrameet | makrame | makramea |
| eit makramé | makramé | |||
| eit makramé | makraméet | makraméa | ||
Opphav
gjennom fransk macramé og tyrkisk maqrama ‘handklede’; frå arabisk miqramah ‘slør’Tyding og bruk
teknikk i handarbeid der ein knyter tråd til ulike mønster og tekstil
Døme
- lage seg eit belte i makramé