Nynorskordboka
kvitne
kvitna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å kvitnaå kvitne | kvitnar | kvitna | har kvitna | kvitn!kvitna!kvitne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| kvitna + substantiv | kvitna + substantiv | den/det kvitna + substantiv | kvitna + substantiv | kvitnande |
Opphav
norrønt hvítnaTyding og bruk
bli kvit
Døme
- kvitne i andletet av sinne;
- ta tak så knokane kvitnar