Nynorskordboka
kusk
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kusk | kusken | kuskar | kuskane |
Opphav
frå tysk , av Kutsche ‘reisevogn’; opphavleg av ungarsk kocsi ‘(vogn) frå (byen) Kocs’Tyding og bruk
person som køyrer vogn som blir dregen av ein hest
Døme
- kusken spente hestane for vogna;
- han er ein av dei dyktigaste kuskane i travsporten i dag