Nynorskordboka
konvolutt
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein konvolutt | konvolutten | konvoluttar | konvoluttane |
Opphav
frå latin , av convolvere ‘rulle saman’Tyding og bruk
omslag rundt brev;
Døme
- leggje brevet i ein konvolutt