Nynorskordboka
kløkken
adjektiv
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
kløkken | kløkke | kløkne | kløkne |
gradbøying | ||
---|---|---|
komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
kløknare | kløknast | kløknaste |
Tyding og bruk
som lett blir motfallen eller såra;