Artikkelside

Nynorskordboka

køyrekar

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein køyrekarkøyrekarenkøyrekararkøyrekarane

Opphav

jamfør kar (1

Tyding og bruk

særleg om eldre forhold: person som driv fraktkøyring;