Nynorskordboka
karaffel
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein karaffel | karaffelen | karaflar | karaflane |
Opphav
av fransk carafe; seinare omdanna etter ord som gaffel, taffelTyding og bruk
flaskeliknande behaldar til å skjenke vin, vatn eller anna drikke av
- som etterledd i ord som
- vasskaraffel
- vinkaraffel