Nynorskordboka
kapre
kapra
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å kapraå kapre | kaprar | kapra | har kapra | kapr!kapra!kapre! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| kapra + substantiv | kapra + substantiv | den/det kapra + substantiv | kapra + substantiv | kaprande |
Opphav
av lågtysk kapern; sjå kaperTyding og bruk
- få tak i (med kupp eller knep)
Døme
- kapre eit fly;
- kapre den beste stolen
- om eldre forhold: erobre med kaperfartøy