Nynorskordboka
kappløp, kapplaup
substantiv inkjekjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| eit kapplaup | kapplaupet | kapplaup | kapplaupa |
| eit kappløp | kappløpet | kappløp | kappløpa |
Tyding og bruk
- i overført tyding: det å kappast om å vere først;
Døme
- eit kappløp med tida
- som etterledd i ord som
- rustingskappløp
- våpenkappløp