Nynorskordboka
kantarell
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kantarell | kantarellen | kantarellar | kantarellane |
Opphav
frå nylatin; av gresk kantharos ‘beger’Tyding og bruk
matsopp med gaffelgreina ribber og trektliknande hatt;
Cantharellus cibarius