Nynorskordboka
kant 2
substantiv inkjekjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| eit kant | kantet | kant | kanta |
Tyding og bruk
det å kante (1);
einskilt fall eller kast
Døme
- rulle kant i kant
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| eit kant | kantet | kant | kanta |