Nynorskordboka
kakle
kakla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å kaklaå kakle | kaklar | kakla | har kakla | kakl!kakla!kakle! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| kakla + substantiv | kakla + substantiv | den/det kakla + substantiv | kakla + substantiv | kaklande |
Opphav
lydordTyding og bruk
- særleg om høner: gje frå seg ein særmerkt skvatrande lyd
- snakke høgt, fort og gjerne inkjeseiande
Døme
- dei kakla i veg