Nynorskordboka
jan
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein jan | janen | janar | janane |
Opphav
frå lågtysk; eller nederlandsk , av personnamnet JanTyding og bruk
i visse kortspel: tapande spelar som ikkje når eit visst poengtal
Døme
- vere jan