Nynorskordboka
inkunabel
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein inkunabel | inkunabelen | inkunablar | inkunablane |
Opphav
av latin incunabula ‘vogge, opphav’Tyding og bruk
trykk eller bok frå tida etter at boktrykkerkunsten vart oppfunnen (fram til om lag 1500);