Nynorskordboka
idiosynkrasi
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein idiosynkrasi | idiosynkrasien | idiosynkrasiar | idiosynkrasiane |
Opphav
av gresk idiosynkrasia, av idio- og synkrasis ‘blanding’; jamfør idio-Tyding og bruk
- abnorm varleik for visse emne;sterk, uforklarleg motvilje mot visse ting
- særmerkt individuell åtferd eller eigenskap