Nynorskordboka
husk 2
substantiv hankjønn eller inkjekjønn
kjønn | eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
hankjønn | ein husk | husken | huskar | huskane |
inkjekjønn | eit husk | husket | husk | huska |
Tyding og bruk
huskande, gyngande rørsle;
Døme
- gå med ein karakteristisk husk