Artikkelside

Nynorskordboka

aura

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein auraauraenauraarauraane
auraerauraene

Opphav

av latin aura ‘pust, luftdrag’

Tyding og bruk

  1. utstråling eller stemning som karakteriserer ein person, ein gjenstand eller ein stad
    Døme
    • ein aura av makt;
    • ha ein aura av mystikk kring seg;
    • eit hotell med ein aura av gammal luksus
  2. i parapsykologi eller liknande: felt av (åndeleg) energi som omgjev menneske, dyr og planter, og som enkelte personar kan merke eller sjå
    Døme
    • analysere auraen;
    • auraen målast i fargar
  3. i medisin: førevarsel i form av sanseinntrykk, særleg før migrene- eller epilepsianfall