Nynorskordboka
hetman
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein hetman | hetmanen | hetmanar | hetmanane |
Opphav
frå polsk, same opphav som tysk Hauptmann; jamfør russisk atamanTyding og bruk
- i Polen til 1792: sjef for hæren
- i Russland til 1764: leiar for kosakkane