Nynorskordboka
hetman
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein hetman | hetmanen | hetmanar | hetmanane |
Opphav
frå polsk, same opphav som tysk Hauptmann; jamfør russisk atamanTyding og bruk
- i Polen til 1792: sjef for hæren
- i Russland til 1764: leiar for kosakkane