Nynorskordboka
harmonikk
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein harmonikk | harmonikken | harmonikkar | harmonikkane |
Opphav
av gresk harmonikos ‘samstemd’Tyding og bruk
- måte ein set harmoniar saman på i eit stykke, ein sjanger eller liknande;harmonisk utforming