Nynorskordboka
halt
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| halt | halt | halte | halte |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| haltare | haltast | haltaste |
Opphav
norrønt haltrTyding og bruk
som går ujamt, skeivt eller humpande, oftast på grunn av sjukdom eller mein i beina eller bekkenet
Døme
- ein halt hest