Nynorskordboka
grinebitar
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein grinebitar | grinebitaren | grinebitarar | grinebitarane |
Opphav
opphavleg ‘person som spilar munnen opp, viser tenner’Tyding og bruk
grinete person som klagar over alt