Nynorskordboka
fulskap
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein fulskap | fulskapen | fulskapar | fulskapane |
Tyding og bruk
det å vere ful;
særleg: sløgskap
Døme
- ho er full av fulskap
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein fulskap | fulskapen | fulskapar | fulskapane |