Nynorskordboka
fullkomenskap, fullkommenskap
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein fullkomenskap | fullkomenskapen | fullkomenskapar | fullkomenskapane |
| ein fullkommenskap | fullkommenskapen | fullkommenskapar | fullkommenskapane |
Tyding og bruk
det å vere fullkomen;