Nynorskordboka
fortgang
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein fortgang | fortgangen | fortgangar | fortgangane |
Opphav
frå lågtysk eller tysk ‘bortgang, framgang’Tyding og bruk
Døme
- få fortgang i arbeidet
Faste uttrykk
- gjere fortgang medskunde på, forsere (1)
- dei gjorde fortgang med saka