Nynorskordboka
fortau
substantiv inkjekjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| eit fortau | fortauet | fortau | fortaua |
Opphav
norrønt tá ‘opptrakka plass framfor hus’Tyding og bruk
gangveg langs køyrebana i ei gate
Døme
- gå på fortauet