Nynorskordboka
forn 1, fórn
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei forn | forna | forner | fornene |
| ei fórn | fórna | fórner | fórnene |
Opphav
norrønt fórn; samanheng med føre (4Tyding og bruk
gåve med mat til gjestebod;
Døme
- ha med forn til bryllaupet