Nynorskordboka
døsig
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| døsig | døsig | døsige | døsige |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| døsigare | døsigast | døsigaste |
Tyding og bruk
svært søvnig;
Døme
- kjenne seg tung og døsig;
- vere døsig etter middagen