Nynorskordboka
cockney 1
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein cockney | cockneyen | cockneyar | cockneyane |
Uttale
kåkˊniOpphav
frå engelsk, truleg samanheng med cock ‘hane’Tyding og bruk
innfødd londonar som snakkar cockney (2