Nynorskordboka
doble
dobla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å doblaå doble | doblar | dobla | har dobla | dobl!dobla!doble! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| dobla + substantiv | dobla + substantiv | den/det dobla + substantiv | dobla + substantiv | doblande |
Opphav
av dobbelTyding og bruk
- gjere dobbelt så stor eller talrik;fordoble
Døme
- formua hans vart dobla på få år
- i kortspel: fordoble melding eller innsats til motspelar
Døme
- doble ei melding
- brukt som etterledd i samansetningar: auke så mange gonger som førsteleddet seier
- i ord som
- femdoble
- mangedoble