Nynorskordboka
daudvinkel, dødvinkel
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein daudvinkel | daudvinkelen | daudvinklar | daudvinklane |
ein dødvinkel | dødvinkelen | dødvinklar | dødvinklane |
Tyding og bruk
område ein ikkje klarer å sjå utan å snu på hovudet, til dømes frå førarsetet i eit køyretøy;
Døme
- snu seg for å sjå i daudvinkelen