Nynorskordboka
benåde
benåda
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å benådaå benåde | benådar | benåda | har benåda | benåd!benåda!benåde! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| benåda + substantiv | benåda + substantiv | den/det benåda + substantiv | benåda + substantiv | benådande |
Uttale
benåˊdeOpphav
gjennom bokmål; frå lågtyskTyding og bruk
gje nåde til;
la (nokon) få nåde;
frita for straff
Døme
- den dødsdømde vart benåda