Bokmålsordboka
tiljevne, tiljamne
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å tiljamne | tiljamner | tiljamna | har tiljamna | tiljamn! |
| tiljamnet | har tiljamnet | |||
| å tiljevne | tiljevner | tiljevna | har tiljevna | tiljevn! |
| tiljevnet | har tiljevnet | |||
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | flertall | |
| tiljamna + substantiv | tiljamna + substantiv | den/det tiljamna + substantiv | tiljamna + substantiv | tiljamnende |
| tiljamnet + substantiv | tiljamnet + substantiv | den/det tiljamnede + substantiv | tiljamnede + substantiv | |
| den/det tiljamnete + substantiv | tiljamnete + substantiv | |||
| tiljevna + substantiv | tiljevna + substantiv | den/det tiljevna + substantiv | tiljevna + substantiv | tiljevnende |
| tiljevnet + substantiv | tiljevnet + substantiv | den/det tiljevnede + substantiv | tiljevnede + substantiv | |
| den/det tiljevnete + substantiv | tiljevnete + substantiv | |||
Betydning og bruk
jevne til
Eksempel
- gulvplankene var tiljevnet