Bokmålsordboka
råbarket, råbarka
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| råbarka | råbarka | råbarka | råbarka |
| råbarket | råbarket | råbarkede | råbarkede |
| råbarkete | råbarkete | ||
Opphav
av rå (4, opprinnelig om lær som ikke er gjennombarketBetydning og bruk
Eksempel
- en råbarket kar;
- råbarkede kriminelle