Bokmålsordboka
knase
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å knase | knaser | knasa | har knasa | knas! |
| knaset | har knaset | |||
| knaste | har knast |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | flertall | |
| knasa + substantiv | knasa + substantiv | den/det knasa + substantiv | knasa + substantiv | knasende |
| knaset + substantiv | knaset + substantiv | den/det knasede + substantiv | knasede + substantiv | |
| den/det knasete + substantiv | knasete + substantiv | |||
| knast + substantiv | knast + substantiv | den/det knaste + substantiv | knaste + substantiv | |
Opphav
beslektet med knuseBetydning og bruk
- knuse i små biter
Eksempel
- han knaser skorpa med tennene
- lyde som om noe blir knust
Eksempel
- det knaste i grusen