Bokmålsordboka
hundgammel, hundgammal
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| hundgammal | hundgammalt | hundgamle | hundgamle |
| hundgammel | hundgammelt | ||
Betydning og bruk
svært gammel, utgammel
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| hundgammal | hundgammalt | hundgamle | hundgamle |
| hundgammel | hundgammelt | ||