Bokmålsordboka
rundet, runda
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| runda | runda | runda | runda |
| rundet | rundet | rundede | rundede |
| rundete | rundete | ||
Betydning og bruk
om språklyd: som blir artikulert med runding av leppene;
motsatt urundet