Bokmålsordboka
ærbar
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| ærbar | ærbart | ærbare | ærbare |
Opphav
fra tysk; av ære (1Betydning og bruk
som er moralsk lytefri;
Eksempel
- leve et ærbart liv;
- en ærbar kvinne
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| ærbar | ærbart | ærbare | ærbare |