Bokmålsordboka
særkjønnet, særkjønna
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| særkjønna | særkjønna | særkjønna | særkjønna |
| særkjønnet | særkjønnet | særkjønnede | særkjønnede |
| særkjønnete | særkjønnete | ||
Betydning og bruk
om blomst: som har bare pollenbærere eller bare fruktemner;