Bokmålsordboka
drunte
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å drunte | drunter | drunta | har drunta | drunt! |
druntet | har druntet | |||
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | flertall | |
drunta + substantiv | drunta + substantiv | den/det drunta + substantiv | drunta + substantiv | druntende |
druntet + substantiv | druntet + substantiv | den/det druntede + substantiv | druntede + substantiv | |
den/det druntete + substantiv | druntete + substantiv |
Opphav
jamfør dansk drunte ‘gå tungt og sent’Betydning og bruk
Eksempel
- drunte av gårde;
- drunte på sofaen