Nynorskordboka
vagant
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein vagant | vaganten | vagantar | vagantane |
Opphav
frå latin; av same opphav som vagabondTyding og bruk
i mellomalderen: omstreifande student, songar