Nynorskordboka
blåfarge
substantiv hankjønn eller hokjønn
| kjønn | eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
| hankjønn | ein blåfarge | blåfargen | blåfargar | blåfargane |
| hokjønn | ei blåfarge | blåfarga | blåfarger | blåfargene |
Tyding og bruk
blå (2, 1) farge