Nynorskordboka
snorkel
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein snorkel | snorkelen | snorklar | snorklane |
Opphav
frå tyskTyding og bruk
- pusterøyr for undervassymjarar
Døme
- dukke med snorkel og briller
- røyr på ubåtar for å ta inn luft til motorane og sleppe ut eksos