Nynorskordboka
skygne
skygna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å skygnaå skygne | skygnar | skygna | har skygna | skygn!skygna!skygne! |
| skygner | skygnde | har skygnt | skygn! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| skygna + substantiv | skygna + substantiv | den/det skygna + substantiv | skygna + substantiv | skygnande |
| skygnd + substantiv | skygnt + substantiv | den/det skygnde + substantiv | skygnde + substantiv | |
Opphav
norrønt skygna; samanheng med skodeTyding og bruk
- sjå etter noko;sjå over
Døme
- skygne garna
- sjå seg kring;sjå på i løynd