Nynorskordboka
prikle
prikla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å priklaå prikle | priklar | prikla | har prikla | prikl!prikla!prikle! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| prikla + substantiv | prikla + substantiv | den/det prikla + substantiv | prikla + substantiv | priklande |
Opphav
frå lågtysk; samanheng med prikkeTyding og bruk
- plante om frøplanter frå såplass til vekseplass
Døme
- dei sår, priklar og haustar
Døme
- det prikla nedetter ryggen
- gjere småarbeid (med fingrane);pusle, fikle